Julklappar

Bomullsgarn, PET-flasksgarn och tre olika stickor. Trots att den sämsta idén jag haft var att börja sticka en strumpa den 23 december, tänker jag nog att det där gröna garnet skulle göra sig utmärkt som ett par ankelsockar. Har man bara svurit sig genom mönstret en gång borde det väl gå lite mer av sig själv nästa?

Ett framtida projekt

Fantiserar om att beställa det här kittet från Urban Wool. Ekologiskt, könsneutralt och himla fint är ungefär så bra som det kan bli. Jag har från storlek 74, som barnet är i nu, till storlek 86 på mig att beställa hem det här och sticka det. Efter det får vi helt enkelt hoppas att det funkar att göra ett barn till om jag inte hunnit färdigt:

KNIT-KIT: BABY-HOODIE

Äsch.

Det skulle ju finnas massor av grönt garn kvar nu. Får väl lära mig det där med stickfasthet då. I övrigt går det riktigt bra med den där bebisbodyn, tackar som frågar. Bortsett från ett hål vid en ökning och att garnet är för tjockt och att bebisplagg egentligen borde stickas i något som tål maskintvätt...

Strumpstickan kan vänta

Det här mönstret var ju trots allt en bidragande anledning till att jag började sticka. Hittade det hos mina föräldrar i somras, men har avfärdat det som alldeles för komplicerat för en nybörjare (lever dock på det orimliga självförtroende endast en egendesignad mustaschhalsduk kan ge just nu). Mamma stickade bodyn i rött och gult åt min bror i slutet av sextiotalet (cirkapris för garnåtgång: 2 kronor enligt baksidan). Nu tänker jag att jag stickar den av Nepal-rester i grönt, vitt och svart. Fast det där med virkade kanter får vänta ännu längre än strumpstickan. Inte ens mitt nyvunna självförtroende vågar gå in i kamp med dem.

Mustaschhalsduk till bebis färdig!

Först hittade jag en mustasch på Ravelry och tänkte att eftersom att den förra barnhalsduken med ugglan stickades på för små stickor och förvandlades till en styv korv så kunde jag göra ett nytt försök med den där mustaschen. Dock inte i olika färger utan i olika strukturer. Och sedan tänkte jag några varv till och gjorde allt för svårt för mig själv minst fyra gånger. Till slut sökte jag upp ett halsduksmönster hos Drops, slog samman det med ett jag hittat hos Shark and girl och stickade halsduken ungefär så här:

Stickor 4
DROPS Nepal Garn som jag beställt från Garnaffären
Stickfasthet - ingen som helst aning. Jag har inte orkat lära mig det där än, men jag antar att jag borde. Spelar nog inte så stor roll för just den här halsduken dock.

Lägg upp 9 maskor
Sticka rätstickning.
Öka två m i första och näst sista maskan på jämt varv (alltså avigsidan)
Upprepa  tills det är 31 m (22 varv om jag inte räknade fel)
1 v rm
6 rm 19 am 6 rm
1 v rm
6 rm 19 am 6 rm
(Det ska alltså vara rätstickning i börja och slutet av varvet och slätstickning mitt på)

Mustaschen kommer nu och stickas så här:
Börja på rätsidan (har jag räknat fel så sticka ett varv till). Kör så här för att få den i mitten:
10 rm 4 am 3 rm 4 am 10 rm
6 rm 3 am 6 rm 1 am 6 rm 3 am 6 rm
8 rm 1 am 2 rm 9 am 2 rm 1 am 8 rm
6 rm 6 am 3 rm 1 am 3 rm 6 am 6 am





Fortsätt sedan:
1 v rm
6 rm 19 am 6 rm
1 v rm
6 rm 19 am 6 rm

1 v rm. (här minskade jag på en maska i mitten, det är nog bra att göra det senare för när jag gjorde det blev det ett litet hål som jag fick fixa sedan. Huvudsaken är att det är jämnt antal maskor när tuben ska göras)


Minska nu två maskor på vartannat varv till 24 m.

Tuben:
Varannan maska stickas rät, varannan maska lyfts över på en rundsticka (eller säkerhetsnål, eller tråd, eller vad man nu vill. Jag har aldrig gjort detta innan och rundstickor funkade utmärkt för mig)
Sticka resår 6 cm. Lägg över maskorna på rundsticka och sticka upp de andra maskorna 6 cm resår.
Sticka sedan ihop maskorna (varannan från vanlig sticka, varannan från rundstickan). Det här var så himla lätt. När jag läste det första gången såg det så svårt ut att ögonen tårades, men det var det alltså inte. Däremot kändes den första snibben jag stickade väldigt tung, men det styrde upp sig senare när arbetet blev längre.

Längden:
Fortsätt med rätstickning när alla 24 maskor är på samma sticka. Jag gjorde mittdelen av halsduken 24 cm och den sitter som en smäck på mitt barn som är 9 månader.

Gör en tub till. Öka därefter upp vartannat varv till 31 m och kör sedan slätstickningen och mustaschen (fast uppifrån och ner den här gången). Avsluta med att minska arbetet med 2 m på vartannat varv tills det är 9 maskor kvar. Maska av. Fäst alla jobbiga trådar. Fuska igen alla missar och hål. Voilà! Färdig! Eller ja. Den borde väl blockas antar jag, men vi skulle ut i snön så jag hann inte det idag.

Så här blev det i alla fall:

Ganska nöjd med tanke på hur kort tid av mitt liv jag har stickat. Undrar om jag kommer att förstå min egen beskrivning nästa vinter? Hoppas det. Fast då kör jag nog på en haj istället för en mustasch, och kanske med dubbla garner på den så att den sticker ut mer, trots att jag hatar att fästa trådar. Nej. Hata är faktiskt inte ett för starkt ord i sammanhanget. Nu ska jag sova. Imorgon ska jag lära mig att sticka på strumpstickor. Hej då!

Repa upp, gör om, gör rätt

Imorgon har mitt barn namnsdag. Det kom jag på lite för sent idag. Är igång med en mustaschhalsduk som sagt (där mustaschen förvisso knappt syns, men ändå finns där) och det hade varit himla fint att kunna ge den som en första namnsdagspresent till sonen. Inte för att jag tror att en niomånaders bryr sig sådär jättehårt egentligen, men ändå. För mitt sentimentala hjärtas skull!

Jag har ju misslyckats med den där halsduken, som från början var en strumpa, ett antal gånger. Nedan är den i en mosstickning där jag körde dubbelt garn och skulle göra ett instickshål till ena flärpen. Den hårda vägen lärde jag mig att en mustasch som behöver göras med udda antal maskor, för att hamna i mitten, inte funkar om man även ska ha det där flärphålet i mitten och behöver jämnt antal maskor för det, samtidigt som mosstickningen ska fortsätta vara mosstickning. Dessutom var dubbla garner alldeles för... dubbelt för stickorna. Så flärpen fick förvisso en fin, tjock mustasch, men ett jättefult hål och blev alldeles för stel för en bebishals. Det som händer nu är att jag gör om allt med enkelt garn, i vanlig hederlig rätstickning och med en tunnel i stället för ett hål. Lite för sent kom jag på att mustaschen på den nya halsduken hade blivit perfekt om jag valt dubbla garn bara till den. Jaja, man lär så länge man lever och samtidigt lär man sig massa nya sätt att kombinera fan, jävlar och skit. 

Titta jag stickar!

Jag har börjat sticka säkert tio gånger under min uppväxt. När jag var liten inspirerades jag av min mamma - som också fick nöjet att hjälpa mig när jag stickade för hårt (och blev arg) eller när jag tappade maskor (och blev ännu argare) eller när ville ta mig igenom ett varv men tappade tålamodet (och blev argast).

När jag var lite äldre tänkte jag att stickning var en perfekt syssla när jag ville sluta röka, men ganska snart gjorde irritationen endast ett röksug kan ge att stickningen blev sådär satans hård som den inte ska bli. Jag gav den således till min mor som nästan stickade färdigt hela. Det skulle bli en tröja. Väldigt nittiotal. Jag har fått hit delarna nu och den är verkligen... daterad, så att säga. Det fattas en ärm och montering, men jag kan lova att det aldrig kommer att ske. Den dagen jag kommer på vad som möjligen kan vara brunt, hårigt, stickat och snyggt samtidigt använder jag garnet till det. Tills dess får det ligga kvar i en påse. Hur som haver: jag fick barn i våras och våren innan det fick jag vänner som pysslar. Den kombinationen gjorde att jag tog upp min misslyckade karriär som stickerska och har nu lyckats hålla den i liv i drygt en månad under vilken jag har lyckats färdigställa följande (i kronologisk ordning):

Bebishalsduk med ugglor. Den blev en korv som jag inte har orkat  blocka, som man tydligen  ska. Den blev även för kort, så jag förlängde den en dm i varje ände genom att plocka upp maskor. Kände mig orimligt stolt efter det.

Bebisstrumpa. Första sak jag stickat efter mönster där jag inte gett upp halvvägs. Orimligt stolt.

Bebisstrumpan två storlekar större i emotappning. Hittade själv på hur den skulle bli större. Orimligt stolt, trots att den blev så stor att den kasar av.

Hittade en dödskallekatt på Raverly och hittade på ett par pulsvärmare i resårstickning som jag satte dem på. Ganska skeva stackare, men min svåger bad till och med om att få dem. Svårt att inte bli orimligt stolt igen.

Mellan de här färdiga stickningarna finns en misslyckad bebiskrage som jag kom halvvägs med och en raggsocka på två stickor som tappade en maska och nu är på väg att bli en halsduk som jag har börjat om med fem gånger eftersom att jag hela tiden tar mig vatten över huvudet. Vi får se hur det slutar. Fortsättning följer!