Strumpstickan kan vänta

Det här mönstret var ju trots allt en bidragande anledning till att jag började sticka. Hittade det hos mina föräldrar i somras, men har avfärdat det som alldeles för komplicerat för en nybörjare (lever dock på det orimliga självförtroende endast en egendesignad mustaschhalsduk kan ge just nu). Mamma stickade bodyn i rött och gult åt min bror i slutet av sextiotalet (cirkapris för garnåtgång: 2 kronor enligt baksidan). Nu tänker jag att jag stickar den av Nepal-rester i grönt, vitt och svart. Fast det där med virkade kanter får vänta ännu längre än strumpstickan. Inte ens mitt nyvunna självförtroende vågar gå in i kamp med dem.