Hur det gick med strumporna?

Låt oss säga att jag lärde mig den hårda vägen att aviga maskor stickas lösare än räta, när jag stickade den ena strumpan fel (med avigan mot mig) och den andra rätt. Så ja. Jag får göra en strumpa till. Var det tredje gången gillt vi sade?

Bättre lycka nästa gång?

Järbo-varianten blev så sorglig att jag inte ens hann ta ett foto innan jag slet upp trådarna. Det här en kombination av två mönster, vilket gjorde slutresultatet marginellt bättre. Tån blev platt och hälen skev. Men in the name of "tredje gången gillt" så ska jag ge conversen ett försök till. Fast med vit sula, svart rand och fillidutten på sidan, precis som på riktigt. Den här skon får tyvärr gå över till andra sidan och återfödas som en leksakstärning. 

Virkade converse

När mitt barn föddes köpte min bror ett par virkade converse till honom. Sedan tog det ungefär fyra månader innan brorsan kom ihåg att ta med skorna när vi sågs - och då växte barnet så fort att skorna hann bli för små under bilresan ni ser på bilden. Tur då att Järbo har ett mönster på ungefär likadan skor! Något mindre tur att min son har rätt stora fötter så att den största storleken i mönstret är en cm för kort. Jag, som än så länge bara har misslyckats med alla virkprojekt jag tagit mig för, får alltså freestyla ihop en passande sko. Jag gör det just nu faktiskt. Det går förvånansvärt bra så när på en miss längst fram, men den tror jag att jag kommer att kunna gömma när jag avslutar första skon. Vilket jag ska göra när jag skrivit färdigt här. Påbörjade skon för fem timmar sidan - har mellan maskorna lagt och nattat barnet, gympat framför youtube och ätit tacos (på en tisdag!!). Så in alles ett lätt och snabbvirkat mönster. Do it!

Alpacasjal på plaststickor

Försökte komma på vad jag skulle göra med det där alpaca-garnet som var värdelöst för nybörjarvirkning och fastnade nästan i en ond cirkel igen. Det vill säga: storhetsvansinne, stickning, misslyckande och upprepning i ordets dubbla betydelse. Fast jag hindrade mig själv innan jag blev löjlig den här gången (nästan i alla fall) och letade upp ett mönster som jag hittade hos Ullcentrum i höstas. Då såg det svårare ut än poängräkningen i Bridge - men se det var det inte! Det är ett riktigt trevligt mönster faktiskt, även om jag drabbades av tillfälligt tomrum i hjärnan och fick repa upp och göra om nio gånger innan jag lyckades få till det.

Stickade lite halsduk med alpacagarnet på trästickor innan och de gled bättre än vad plast gör (men ser ut som grillpinnar). Plast är trögt och trubbigt (och känns lite giftigt), om ni förstår vad jag menar - men inte nödvändigtvis på ett dåligt sätt alla gånger (förutom med giftet då). Eftersom att jag har valt att köra med dubbelt garn (vitt och ljusgrått) blir det dessutom lite pillrigt vid i hopstickningarna, men i övrigt rolig och snabb stickning. Mönstret finns här!

Garn!

 

Behold! Detta garn kan mycket väl vara inkörsporten till min framtid som galen sjaltant. Det beror sig lite på hur jag ställer mig till att sticka sjalar när jag väl försöker. Insåg att jag måste uppdatera min sticksamling med en längre rundsticka först, samt hitta ett mönster som är fint utan att vara ett gissel för en nybörjare. Förmodligen inte så svårt om jag tar mig tiden att googla efter det när jag är hemma - och inte på jobbet där jag ständigt avbryts av arbetsuppgifter. Ehrm. Återkommer i ärendet. I alla händelser: ett fantastiskt fint garn är det.

 

Jag har varit otrogen

Behövde lite omväxling från strumpan så i samband med att jag fyllde på garnlagret till bodyn, köpte jag på mig en virknål och fyra nystan som skulle passa till den. Tyvärr förstod inte butiksbiträdet exakt hur mycket nybörjare som bor i orden "jag har endast gjort luftmaskor av steksnöre innan och det var när jag var sju år", så hon sålde ett för ändamålet alldeles för träligt och slinkigt garn till mig (DROPS Alpaca, som säkert är helt fantastiskt till det mesta utom nybörjarvirkning). Tragglade mig trots det igenom min första mormorsruta efter den här fantastiska beskrivningen. Behold (och bortse från vågeffekten, tack):

Det där med att gå bakom ryggen på strumpan för att fondla en virknål satte sådan fart på fingrarna att jag nu änterligen har tagit mig igenom skaftet och kan få börja på hälen (hurra!). Dessutom är jag åtta futtiga varv ifrån ett framstycke på bodyn, som i all rättvisa borde få bli färdig innan allt annat. Bedrog ju den först - med strumpan när garnet tog slut i julas. Tur att mitt förhållande till stickprojekt inte avspeglas på förhållandet till min sambo.

Tragglar vidare med strumpa nummer två

Herregud vilken tid det tar. Eller det gör det nog inte egentligen, det är bara jag som så sällan får möjlighet att sitta ner längre tid än det tar att sticka två varv per dag. Och just strumpstickning är väl inte direkt det projekt jag vågar ta med mig ut i kollektivtrafiken (där jag ändå spenderar en del tid). Hur som haver så tänker jag att nästa strumpprojekt får bli med en annan typ av skaft där det händer lite mer än det gör i en resår. Typ bambumönster:

Nästnästnästa avfart - slipsvirkning

Letade egentligen efter stickade slipsar när jag trillade över det här virkmönstret hos Dagens mönster och ja, nu finns det ingen återvändo längre. Jag måste helt enkelt lära mig virka också. När jag har svurit färdigt över den andra strumpan och köpt garn och färdigställt bebisbodyn då är det dags. Då ska jag virka en slips. Finns det ens någon som inte blir glad av en virkad slips? Jag tror inte det.

Ta-daaa

 

 

Denna strumpa stickades med kärlek, och vrede, åt min sambo. Eventuellt får han en till. Jag var livrädd för hälen, men den var ett ganska trevligt projekt. Att förstå mönstret däremot... mon dieu! Har inte känt mig så frustrerande trög sedan jag försökte lära mig matte i grundskolan. När jag kom fram till tå-partiet visade det sig att jag hade stickat strumpan som en vänsterhänt och det kan ha varit en bidragande orsak till att det krånglade emellanåt eftersom att jag i grunden är en högerhänt människa - men jag gjorde faktiskt bara som det såg ut på bilden. Sedan är det ju vissa saker i stickbeskrivningar som låter som en sak men visar sig vara en helt annan. Och sedan när man väl har fattat hur det ska gå till så inser man att det egentligen är väldigt logiskt. Det är bara det att det tar lite tid att lära sig stickspråk när man är novis. Hade jag inte kunnat hålla min moder i handen under detta projekt hade det aldrig gått. Är förvånad över att hon inte vill adoptera bort mig med tanke på exakt hur arg jag var från och till.

 

Hur som helst: mönstret var det här, med vissa korrigeringar pga tjockare garn och stickor. Så här i efterhand måste jag säga att Jojo är väldigt pedagogisk. Det tog bara en stund innan jag fattade det.