Ta-daaa

 

 

Denna strumpa stickades med kärlek, och vrede, åt min sambo. Eventuellt får han en till. Jag var livrädd för hälen, men den var ett ganska trevligt projekt. Att förstå mönstret däremot... mon dieu! Har inte känt mig så frustrerande trög sedan jag försökte lära mig matte i grundskolan. När jag kom fram till tå-partiet visade det sig att jag hade stickat strumpan som en vänsterhänt och det kan ha varit en bidragande orsak till att det krånglade emellanåt eftersom att jag i grunden är en högerhänt människa - men jag gjorde faktiskt bara som det såg ut på bilden. Sedan är det ju vissa saker i stickbeskrivningar som låter som en sak men visar sig vara en helt annan. Och sedan när man väl har fattat hur det ska gå till så inser man att det egentligen är väldigt logiskt. Det är bara det att det tar lite tid att lära sig stickspråk när man är novis. Hade jag inte kunnat hålla min moder i handen under detta projekt hade det aldrig gått. Är förvånad över att hon inte vill adoptera bort mig med tanke på exakt hur arg jag var från och till.

 

Hur som helst: mönstret var det här, med vissa korrigeringar pga tjockare garn och stickor. Så här i efterhand måste jag säga att Jojo är väldigt pedagogisk. Det tog bara en stund innan jag fattade det.